Oj lite känslor för en gång skull

Insåg precis att jag är vuxen på riktigt och att de faktiskt förväntas saker av mig. Jag som lallar på bäst jag vill och gör saker när de behagas för min egen vinst. Tänker bara på mig själv och sätter aldrig nån annan i första hand. Kanske fungerar när man är 14, men tyvärr så är jag inte de längre. Även om jag fortfarande ser mig själv som 14åring och tror att man kan allt om allt. Hmm, livsångest much? Ja kan man kanske säga. Funderar på att börja plugga till hösten, för då känns det ändå lite befogat att tänka på sig själv just för att man inte jobbar och är vuxen på riktigt. Men ansökningarna öppnas i mitten på mars om jag inte minns helt fel och mycke kan ju hinna ändras tills dess. Men just nu, just idag känns det som att jag antingen vill spola tillbaka 5 år eller spola fram 5 år. Jag vill inte va 19 och inte ha den minsta aning om vad jag ska göra. Blääää på att växa upp alltså. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0