Ja

Som vanligt är de synd om mig. Men jag kämpar på för nu är de inte länge kvar. Väntar på de enda som kan göra mig lycklig, dvs pengar så jag kan köpa saker. Sen fyller jag tydligen år om 2 veckor? Vad hände där liksom? De va nyss augusti? Men hur som haver så önskar jag mig en sovmorgon. Kanske frukost på sängen? De hade fan varit nått. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0